Miriam har den senaste tiden börjat med att alliera sig med mig mot Johan. Det är sedan gammalt att jag är den mesiga som hon snabbast lindade runt sitt lillfinger (första veckan) och sen har jag haft svårast för att säga nej. Går vi in i en leksaksaffär är det nästan omöjligt för mig att inte köpa något, även då jag vet att det inte behövs. Samma visa i mataffärer det kan vara alltid ifrån frukter och mejeriprodukter till godis eller tidningar. Jag vill dock redan nu stoppa alla som tror att jag är en total push over, jag kan verkligen säga ifrån när jag får nog och det går inte att få mig till vad som helst och det vet Miriam.

Men nu den senaste tiden utforskar hon nya gränsdragningar och vad som händer om hon allierar sig med främst mig. Favoriten är att hon viskar något hon vill göra och lägger till:

”Vi måste inte säga något till Johan”

Fnissande brukar jag säga satt mammor och pappor får inte ha hemligheter för varandra och att vi måste berätta för pappa Johan. Då brukar hon säga att vi ska smyga förbi honom så han inte ser oss för då kan vi inte berätta. 😅😅 Ja ni fattar, den där lilla har svar på allt. Det är såklart väldigt svårt säga nej till henne när hon står där så gullig och ber med huvudet på sned. Men jag motiverar mig med att det är jag som vet bäst och att Johan och jag är ett team. Vi är ett oerhört starkt team och nu under den här märkliga semestern har vi visat varandra att vi klarar allt! Jag är så oerhört glad att jag kysste honom den där sommarnatten 2014.

Tidigt imorse hörde jag små tassande steg i hallen utanför vårt sovrum och sen öppnades dörren sakta och Miriam tittade in. Jag vinkade åt henne att komma till sängen och hjälpte henne upp. Hon klättrade över mig och lade sig i mitten mellan mig och Johan. Efter en liten stund viskade hon:

Ska vi gå till min säng och spela spel pappa?

Då sa jag att det kan vi göra den, först ska vi sova en stund till. Hon funderade en stund men accepterade och blundande. En liten stund senare hörde jag henne igen när hon sa:

Pappa, du måste hålla i mig så jag inte ramlar ner.

Det hon menar med det är att jag ska hålla om henne och så drog hon mig arm till sig och höll min hand och så somnade hon om. Hon är alltid så mysig och vill var nära. Jag vet inte hur ni har gjort med era barn men jag älskar att sova bredvid våra. Känna deras varma kroppar och höra deras djupa andetag. Tiden när de är så här små går få fort och vips är de så stora att de knappt vill se oss föräldrar. Det gäller att ta vara på varje stund.

När jag och Miriam var hos Vattenhuset för någon veckan sedan såg jag en artikel om barn och drunkningsolyckor som jag valde att läsa. Det vore en mardröm att förlora ett barn i en sådan olycka och i de flesta fall när små barn drunknar är det på grund av att de vuxna brustit i sin tillsyn. Små barn drunknar oftast i hemmamiljö och då handlar det ofta om bristande tillsyn tillsammans med dålig simkunnighet. Barn kan drunkna i pooler och spabad men även i en bäck, damm, brunn eller vattentunna OCH det sker i tysthet. Barnen plaskar eller skriker inte utan sjunker bara ner. När äldre barn drunknar händer det oftast på badplatser och i simhallar och hänger hemskt nog ofta ihop med dålig simkunnighet, grupptryck eller alkohol och droger. Det här tänker jag ofta på i samband med att vi badar med barnen. Jag skulle ALDRIG sitta med min mobil när barnen är i vattnet, självklart tar jag bilder men jag skulle aldrig ”slösurfa”. Det borde vara straffbart på samma sätt som det är när vi kör bil. Olyckan kan vara framme såå snabbt. Vi pratar sekunder 🙈

Idag var vi med barnen vid barnpoolerna och lekte. Där är det lätt att slappna av men då gäller det att tänka till. Vad är viktigast, barnen eller telefonen? Här ser ni lite bilder tagna från dagen. Håll med om att man ser lyckan hos systrarna ❤️❤️