”Du måste hålla i mig pappa”

Tidigt imorse hörde jag små tassande steg i hallen utanför vårt sovrum och sen öppnades dörren sakta och Miriam tittade in. Jag vinkade åt henne att komma till sängen och hjälpte henne upp. Hon klättrade över mig och lade sig i mitten mellan mig och Johan. Efter en liten stund viskade hon:

Ska vi gå till min säng och spela spel pappa?

Då sa jag att det kan vi göra den, först ska vi sova en stund till. Hon funderade en stund men accepterade och blundande. En liten stund senare hörde jag henne igen när hon sa:

Pappa, du måste hålla i mig så jag inte ramlar ner.

Det hon menar med det är att jag ska hålla om henne och så drog hon mig arm till sig och höll min hand och så somnade hon om. Hon är alltid så mysig och vill var nära. Jag vet inte hur ni har gjort med era barn men jag älskar att sova bredvid våra. Känna deras varma kroppar och höra deras djupa andetag. Tiden när de är så här små går få fort och vips är de så stora att de knappt vill se oss föräldrar. Det gäller att ta vara på varje stund.