ANNONS

”Håll i dig, här kommer nålen!!”

/

Min morgon började 04.45 när Astrid vaknade och ville gå upp och busa. Jag trodde först att hon bara var hungrig men så var det inte utan hon hade sovit färdigt för stunden. Vi gick upp och satte oss i soffan och sjöng lite och klappade händerna. Vid 05.30 ville hon ha välling och sen somnade hon under värmefilten. Eftersom jag ändå skulle upp 06.50 så brydde jag mig inte om att försöka sova utan satte på Downton Abbey och tittade på ett par avsnitt medan hon sov så gott bredvid mig.

07.20 kom min taxi som skulle ta mig till Ersta sjukhus för min inbokade tid för nervblockad. Jag ska ärligt säga att jag inte visste jag skulle vänta mig och om jag var inbokad för röntgen eller en faktisk behandling. 07.58 blev jag uppropad och en läkare mötte mig för att gå igenom mina gamla röntgenbilder. Tydligen behövdes inga nya för att se att jag hade problem med buktningar på flera diskar och att en nerv satt i kläm på höger sida nere vid ländryggen. Där skulle vi ni gå in med en lång nål och spruta in kortison för att se om smärtan skulle avta. Efter det korta samtalet var det bara att klä av sig för att senare lägga mig på mage och ta lite nya bilder för att se vart nålen skulle in. Först skulle det bli lokalbedövning och senare skulle arbetet börja.

När jag låg där blev jag plötsligt orolig, en av mina mardrömmar är att bli förlamad och behandlingar av just ryggen med nerver har alltid oroat mig. Efter att de tvättat området så kom bedövningssprutan fram, men då jag låg på mage såg jag den aldrig. ”Håll i kudden, nu kommer nålen” hörde jag och sen stack det till lite.

Bortsett från en stöt så kände jag ingenting under hela ingreppet. Den kom av att nålen nuddade nerven och kändes ungefär som en lättare elstöt. Knappt 30 minuter senare var det över och jag kunde klä på mig igen. Läkaren informerade mig om att det nu bara var att åka hem, vila och se om det skulle kännas bättre.

Tyvärr har jag ju ryggskott på detta vilket är en annan smärta som är högst intensiv så jag måste ta smärtstillande för att klara dagarna. Så just nu vet jag inte om jag har ont i diskbråcket eller inte. Men jag kommer såklart bli varse så småningom och om en månad eller två ska jag på återbesök. Just nu blir det vila och liggläge för att rida ut både smärtorna och illamåendet som tabletterna medför. Sen var det där med att ha en bebis hemma samt två företag att driva. Tur att min mamma kommer imorgon och hjälper mig med lite av varje.

Ni med diskbråck eller ryggont, hur har ni blivit behandlade/bemötta?

24

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00