”Kommer ni kunna bli av med Miriam ??”

Under åren som gått har vi fått den här frågan tusentals gånger och självklart förstår vi att ni frågar av oro och omtanke även om det aldrig har varit roligt att få den. En familjehemsplacering kan se väldigt olika ut från barn till barn, men i vårt fall var det en uppväxtplacering. Det innebär att vi från dag ett visste att om inget oförutsett inträffade skulle Miriam stanna för gott. Frågar ni mig behöver hon aldrig flytta, iallafall inte längre än till huset bredvid. 😅

Den här bilden är tagen 5 juli, den dagen hon flyttade in hos oss.

Efter det hemska som hände med lilla Esmeralda förstår jag ännu mer att ni frågar, för sjävklart vill ingen att det ska kunna upprepas att olämpliga biologiska föräldrar får tillbaka barn som en gång omhändertagits (av en anledning). Att vara familjehem är inte alltid en dans på rosor och det finns självklart utmaningar. Men i vårt fall har vi hela tiden haft ögon på målet, att få vara familj med Miriam och det har gjort det hela lättare. Sen har vi haft ett mycket fint nätverk med oss i detta och vi har blivit en enda stor familj, det måste tyda på att vi gjort detta bra.

Att vara familjehem har varit fint men vi har hela tiden velat vara Miriams vårdnadshavare och nu är det så fantastiskt att vi per dagens datum ÄR vårdnadshavare. Den långa processen som påbörjades för nära ett år sedan är nu till ända. Vi har haft samtyckte från samtliga inklusive de biologiska föräldrarna, så det kom väl inte som någon överraskning men det har varit en lång väntan på beskedet. Dialogen med alla runt omkring Miriam har varit så fin och enkel så därav har vi kunnat göra saker som ”vanliga” familjehem inte kan göra. Miriam har hela tiden varit vår dotter i hjärtat, men nu är hon det också på papper. Ingenting ska någonsin få skilja oss från varandra ❤️