Fick tid för remiss!!

Hej på er,

Hoppas att ni haft en underbar helg. En sak som jag lovat mig själv är att ta vara på helgerna så att de känna givande för hela familjen. Just denna har vi hunnit med att äta middag med min bror och svåger på Caliente, där blir vi aldrig besvikna och Miriam hittar alltid något att äta. Igår hade vi mamma och pappa på besök för att visa vår nya lägenhet. Det är alltid så kul att träffa dem och som jag alltid tjatar om är de mina största förebilder.

Men nu skulle ju det här inlägget handla om mitt molande diskbråck. Medan jag fixade lite här hemma när Johan var på gymmet nyss ringde en sköterska från Ersta sjukhus och förklarade trött att jag tydligen stod i kö för ett besök gällande en bedömning för en eventuell blockad. Hon sa: ”Kom idag 13.30”. Jag trodde jag hörde fel och stammade fram: ”Med så kort varsel blir det svårt”. Svaret kom direkt: ”Okej tack och hej”.

Då blev jag faktiskt lite irriterad över hennes nonchalanta bemötande och hastade fram: ”Men vänta, får jag ingen ny tid?” Då deklarerade hon att det fick jag inte av henne utan jag får fortsätta vänta och så fick vi se när det blev min tur.

Jag förstår att jag inte är prioriterad och just nu fungerar kroppen dugligt och smärtan ligger och pendlar mellan 2-3 så jag klarar mig. Men bemötandet kunde ju varit lite varmare, vi är ju alla människor trots allt. Vad är er relation till vårdköer? Har ni blivit bemötta utan känsla eller respekt?

Jag får glädja mig åt att jag är så pass frisk att jag kan leka med den här busungen iallafall ❤️