Förskolan släppte inte in oss!!
Dagen började som alla andra torsdagar, mysig morgonstund med lek och frukost. Vi hade dock fått meddelande från förskolan om att de föräldrar som kunde skulle försöka ha sina barn hemma pga flera sjuka pedagoger. När man får ett sådant meddelande 07.10 är det svårt att lägga om en hel dag med möten, samarbeten och kontorsarbete. Vi beslutade därför att lämna Miriam som vanligt och att den som blev klar först skulle hämta henne så tidigt som det gick. Att få jobba undan ett par timmar kan göra underverk.
Men tji fick vi för i dörren när jag kom fram möttes jag (och andra föräldrar) av en medarbetare som meddelade att det redan var för många barn där med tanke på antalet pedagoger. Det innebär att vi inte kunde komma in och detta endast för att vi inte ”kommit tidigare”. Med andra ord så gynnades de som lämnade sina barn redan vid öppning för 08.40 var det stopp. Det hotades till och med att stänga hela verksamheten för att det skulle kunna bli tal om säkerhetsrisker. Då gick vi hem och byggde med duplo istället. Jag mejlade rektorn som ringde upp och jag fick chansen att uttrycka min besvikelse över hur detta skötts. Hade man stängt ner hade alla mött samma öde och det hade varit lättare att skipa rättvisa på det sättet. Men mitt förslag var att låta barnen som inte fick komma idag istället komma imorgon och sen hoppas att läget är bättre på måndag.
Vi har hur som helst haft en supermysig dag och jag älskar att vara med Miriam. Imorgon ska det tydligen vara samma läge och men undrar ju lite varför det inte finns vikarier att ringa in. Jag gissar att alla föräldrar behöver jobba och det här blir ju inte hållbart. 🙈
Nu ikväll har vi varit på event på Moderna Muséet med Assefa Communcation och lanseringen av boken Det stora konstkalaset. Miriam njöt i fulla drag och fick sig lite pedagogisk verksamhet trots allt. De fick måla och skapa helt fritt och hon log som en sol hela tiden. På vägen hem somnade hon och tyvärr tappade hon Fante på vägen vilket vi upptäckte först hemma. Då snörade jag på mig löparskorna och sprang samma väg tillbaka. I hörnet vid Max Kungsträdgården låg han ensam i en vattenpöl och jag grät av glädje när jag såg honom i regnet. Jag är sannerligen en fjantig pappa 😅🙈.
