Varför har vi fördomar om människor?

Ni som hängt med ett tag eller känner mig vet att jag är uppvuxen i Motala som har omkring 40 000 invånare och räknas som en liten stad. Jag kommer ihåg från min barndom att många i Motala hade fördomar och förutfattade meningar om andra på orten, ofta människor som stack ut. Med åren kom jag att bli en av dem som det pratades om och kan verkligen relatera till det här med att bli föremål för missuppfattningar.

Många (framförallt killar) hade massor av åsikter och tankar om vad jag var för kille för att jag kom ut och var öppet homosexuell i en så pass liten stad redan som 16-åring. Sen kanske det hjälpte till lite på traven att min pappa var den han är. I Motala fanns det inte så många på den här tiden som stack ut men jag är glad att jag kom ur detta och tog mitt pack och flyttade till Stockholm. Nu när jag åker tillbaka känns det härligt att hälsa på men mitt liv där är verkligen bara ett kapitel i boken om mitt liv 📔

Jag vet inte hur många gånger jag fått höra ”åh jag trodde inte alla att du skulle vara så snäll, härligt, kul osv….” i olika sammanhang. I bland även ”jag trodde aldrig jag skulle kunna blir vän med en bög men du är ju schysst”. Det är såklart menat som komplimanger men ändå maskerade fördomar och nu när jag är föräldrar är det viktigt för mig att inte Miriam blir fördomsfull och kan vara öppen och möta sina vänner på ett fint och kamratligt vis. ❤️