Det spökar på landet!!

Ni hör oss ofta prata om ”landet” och jag tänkte att jag skulle berätta lite mer om detta. Det finns viss risk att jag har fel här men jag tror att gården vi kallar ”landet” är från början av 1600-talet och har tillhört familjen sedan dess. Många har alltså bott och jobbat här och vi är alla sammankopplade på ett eller annat sätt. Mamma vet betydligt mer än jag och det finns forskning på vilka som bott här och hur relationerna har sett ut.

Här ser ni min mamma och mormor till höger som går igenom något på gården. Båda har bott här som barn.

Igår kväll satt vi nere i biblioteket och pratade och spelade spel. Johan berättade att han inte kunnat sova på några nätter och detsamma gäller Miriam som varit orolig på nätterna. Vi har ju varit här massor av gånger men aldrig märkt något på henne tidigare. Jag som inte är det minsta mottaglig för sådant här ”trams” fnös mest under samtalet.Men i natt vid 03.00 vaknade jag av att det knarrade utanför vårt sovrum.

Där ute finns en hall som leder bort till trappan mot nedervåningen. Jag låg och lyssnade, fast besluten att det endast var det gamla träet som gav ifrån sig ljud i natten. Men när jag sen hörde ljudet av vad som endast kan liknas vid en liten glaskula som faller i golvet och som sen rullade iväg började jag tvivla. Sen hördes knarrandet igen och sen kom kulans lilla duns igen. Det var precis som om någon lekte med en liten spelkula utanför dörren som gång på gång rullade iväg. Jag blev helt stel och även om jag inte borde vara rädd, det är trots allt bara mina släktingar som bott här, så kändes det olustigt. Jag satte på en podd i lurarna för att slippa lyssna på tystnaden som blev väldigt påtaglig mellan dunsarna och knarrandet.

Vid 05.00 förstod jag att även Johan låg vaken och då berättade jag för honom och han hade återigen haft svårt att sova. Jag måste prata med mamma om detta och ta reda på om något barn dött här i huset som kanske är uppe på nätterna och leker med sin kula. Fortsättning följer. …