Jag står stadigt i vem jag är!

Många av mina vänner tycker att jag är väldigt principfast och strikt. Själv ser jag det mer som om jag står stadigt och håller ord. Det jag menar med detta är att om jag sagt något så blir det så, jag ändrar mig sällan och så har det varit sedan jag var barn. Ofta bildar jag mig en snabb uppfattning och håller mig till den. Skulle jag behöva ändra mig så är jag öppen för det men jag tror att min magkänsla är ganska stark och det har räddat mig från att gå på onödiga nitar. Jag är helt enkelt inte en godtrogen individ.

Det här ser jag som något positivt men är samtidigt medveten om att jag kan uppfattas kantig och svår men det är aldrig min mening. Om vi ska ta ett par exempel ur verkliga livet:

1. Om jag säger ena dagen att jag har svårt för en annan person så kommer jag inte ändra mig bara så där och sen ändå umgås med personen någon dag senare. Om jag har sagt att jag inte uppskattar en persons sällskap så står jag för det och kommer att undvika det så länge det går.
2. Jag anser mig ha rätt att säga nej när det inte passar mig. Om jag inte uppskattar eller njuter av något så säger jag ”tack, men nej tack”. Jag är på tok för trygg i mig själv för att tacka ja av artighet. Livet är för kort för att slösas bort på ”fel” saker, tillfällen eller människor.

Just dessa ovanstående påståenden märker jag att många har svårt att acceptera och jag får ofta höra att jag är ”svår” och ”icke samarbetsvillig”, men egentligen handlar det bara om att jag vill må så bra jag kan den stund jag har här på jorden. Trivs jag bäst med att vara hemma med familjen kommer jag tacka nej till middagar, event eller fester.

Känner jag däremot att jag är sugen så kommer jag tacka ja – svårare än så är det väl inte? Hur känner ni? Framförallt ni som har barn kanske, hur prioriterar ni?