16 mars – Jag har nog aldrig haft så ont!!

Vanligtvis brukar jag inte besöka gymmet på lördagar men idag hade jag och Wille bestämt tid. Med facit i hand är jag både glad och besvärad. Som ni vet så kämpar jag på med löpningen i ur och skur och det är för att jag investerar i mig själv och min framtid. Varje pass har kommit att bli viktiga och jag njuter verkligen av varje kilometer jag avverkar.

Jag tänker alltid på min löpning i två perioder, före och efter Wille. Anledningen till det är för att jag först vid vårt första möte förstod vad som skulle krävas för att kommer ner på de tider jag tidigare bara kunnat drömma om. Nu när jag klarat mina första delmål på både 5 och 10 kilometer har jag höjt mina förväntningar och strävar mot bättre tider.Den senaste veckan har jag haft känningar i båda min knän och jag har trott att det varit någon form av överansträngning och tagit det lite lugnare under mina rundor. Idag fick jag förklarat för mig att det rör sig om väldigt tighta lårmuskler som är boven och Wille skulle då ”lösa” detta och tog fram en skivstång och började rulla över låren. Redan efter några sekunder vred jag mig i plågor och då menar jag otrolig smärta. Jag kunde aldrig tro att det kunde vara så illa och till slut fick vi nästan avbryta på grund av att jag fegade ur. Som hemläxa har jag nu fått att rulla en liten stund varje dag för att mjuka upp och om jag sköter detta ska jag snart kunna öka farten i löpningen. På darriga ben lämnade jag gymmet en timme senare och fast besluten att ta tag i detta. Jag måste bara inse att jag gör det här för min skull och att jag är värd allt slit!