ANNONS

Inlägget innehåller annonslänkar

När slutade era barn med napp?

/

Ni som följer oss på Instagram har säkert sett att vi nyligen lyfte >>Breease<<, världens första napp med filter. Miriam använder fortfarande napp och det är flera som skriver att det inte är bra för hennes tänder, men vi har valt att låta avvänjningen ske i hennes takt. Hur gjorde ni?

Här om dagen gick vi till ett körsbärsträd i området och hängde upp hennes gamla nappar för att demonstrativt byta till >>Breease<< som hjälper henne att andas bättre genom ett hål i mitten som går direkt till ett filter. De flesta barn andas genom näsan när de har nappen i men det är ju för att det inte går så lätt att andas när nappen sitter i vägen – här blir det superenkelt. På så vis kan förkylda barn ändå få luft och ha nappen i samtidigt. Det kommer bidra till bättre sömn för både barn och förälder. Nappen filtrerar 99.9 % av alla partiklar som flyger runt i luften. Bra va?

Ni kan läsa mer här och om ni väljer att nappa (haha 😅) på erbjudandet så får ni 20 % på refiller när ni behöver nya filter. Ange koden PAPPA20 så dras rabatten av i kassan och koden gäller till 31 december 🙏🏻☀️

Dessa bilder har Miriam tagit själv med sin iPad 😂

Rabattkod

Till MEDS Apotek
0

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

”Jag är glad att jag hittade er pappa”

/

Den senaste tiden har Miriam börjat drömma allt tydligare och det märks på att hon sover lite oroligare och ibland kan det till och med komma små ord ur henne i sömnen. En natt vaknade hon upp från en mardröm som jag tror handlade om att hon tappade bort oss någonstans. Jag vill inte gå in på detaljer för det är egentligen hennes historia och inte min, men hon var lite orolig när hon väl vaknade till. Men när hon vände på sig och såg att jag satt på hennes sängkant sa hon: ”Jag är glad att jag hittade er pappa”. Där och då betydde de orden så otroligt mycket mer än vad som var meningen. Vi fick en sådan där fin kontakt där i mörkret mitt i natten och jag fick (i vanlig ordning) en tår i ögat. Det hon menade var att hon i drömmen hade tappat bort oss och inte kunde hitta oss men att hon blev glad över att vakna och se att vi var där. Den här typen av dröm har kommit några gånger den senaste tiden och hon har till och med uttryckt en saknad efter oss även på dagtid när hon är på förskolan.

Här hade jag ett mycket fint samtal med en av pedagogerna på förskolan och vi enades i att det är positivt att hon sätter ord på sina känslor och att vi tillsammans ska jobba med henne i detta. Att sakna och längta är naturligt och extra mycket när det är så starka band som mellan förälder och barn. Vi pratar ofta om att vi ibland är ifrån varandra på dagarna, men att pappa och pappa ALLTID kommer tillbaka. Det är en trygghet som hon måste få och förtjänar att känna. Jag kommer aldrig glömma den där hemska dagen när min farmor fyllde 85 år och Miriam sov i vagnen utanför dörren och trodde att hon hade blivit övergiven, vilket slutade med att vi båda satt och grät på övervåningen på farmors kalas. Vill ni läsa om det kan ni >>klicka här<<.

Igår medverkade jag i en podd som kommer släppas inom kort och även där rörde jag mig själv till tårar och jag inser att jag börjar bli väldigt blödig med tiden. Tänk vad familjeliv kan göra med oss men det är det vackraste jag upplevt och det berättar jag mer om i podden som jag självklart delar med er när den är släppt.

Img 6374

8

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

Var det bättre förr?

/

Man brukar ju säga att det var bättre förr, men vad menas med det egentligen? De senaste åren har vi börjat ändra och till och med skriva om sånger och sagor för att vi kommit längre än att uttrycka oss som på ”den gamla goda tiden”. Har ni reflekterat över detta någon gång? Vi kan ta några exempel:

  • I böckerna om Pippi pratar man om att hennes pappa är ”negerkung”, en titel vi idag knappast skulle tilldela någon.
  • I Ronny & Ragges välkända låt sjunger de ”snälla rara söta Anna, säg kan du inte stanna. Vi behöver dig, vill pöka dig – säg inte nej.” Det känns väl inte riktigt modernt att prata om kvinnor på det sättet?
  • Alla har väl någon gång hört textraden ”Vi är pojkarna som busar med flickornas små musar…”. Att ens tycka att det är lämpligt att sjunga med i den texten får mig att bli mörkrädd.
  • I ”Den lilla sjöjungfrun” kallar Ursula Ariel för ”den lilla slynan”. Att kalla någon för slyna i en barnfilm är idag något som skulle framkallat diverse anmälningar.

Alla vi vuxna har ett ansvar att lära våra barn och unga hur vi talar om och till våra medmänniskor. Extra viktigt är det att vi föräldrar hjälper och guidar våra barn så att de kan fortsätta på rätt bana. Barn gör som bekant som vi vuxna gör och inte som vi säger. Kan vara värt tänka på.

Skärmavbild 2021-04-25 kl. 15.20.39

3

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00